Vilse i byrålådan

Livet, ahh..Ibland är det bara så fiint att leva. När saker som förut lades på hög tills det rasade och orsakade kaos, nu kan rasa framför mig och få mig att bara rycka på axlarna och gå vidare (rakt över röran). I dag har jag hängett mig åt mitt senaste uppdrag hela dagen, förutom under en kort lunch i solen innan det började regna. Jag vet inte om det är bra eller dåligt..men när jag gör det jag gör just nu så försvinner jag bort till ett eget litet land där jag sitter i min bubbla och petar och påtar tills någon säger något så avvikande att jag hittar tillbaka till verkligheten (som t.ex i dag när produktionsledaren började visa en film från YouTube med folk som påstår att de är födda som delfiner). En helt vanlig fredag på byrån med andra ord. Grafikern verkade gilla det jag fått fram hittills genom skisserna till den nya grafiken för broschyren vi håller på med. På vägen hem från jobb regnade det lite till. Små droppar, men ändå. Himlen börjar bli så där grå som den bara kan bli i Malmö när hösten börjar komma: kall och stålgrå. Men inom mig är det fyrfärg. Jag blir tom i huvudet när jag lämnar byrån, och vill egentligen inte gå hem. För hemma där är det tyst och tråkigt, kärleken är långt borta.

Frågade ADn på morgonen i dag om han skulle kunna tänka sig ställa upp på en intervju i samband med mitt examensarbete. Han sa ja och lät faktiskt riktigt intresserad när jag förklarade vad det handlade om. Väl nersjunken i min härliga, gröna vintagestol påbörjade jag skisser till det nya projektet som innefattar en för kunden årsfärsk katalog med moderniserad utformning. Vi skall även ta fram nya visitkort och uppdatera hemsidan så att den blir mer användarvänlig. Jag började med att läsa på om vad företaget stod för och tittade på den befintliga profilen. Det är alltid nyttigt med att starta så, speciellt när kunden är ute efter en förändring (tittar man på det gamla vet man ju iaf vad de inte tycker funkar). Sedan började jag att skissa av en fabrik som jag färgade och pysslade med i datorn för att försöka få fram en form eller ett mönster. Jag försökte också att bygga med illustrerade tegelstenar i olika färgkombinationer. Mellan varven lät jag handen och datorn vila (något som jag verkligen måste lära mig att göra genom tvång). Hade fått en Rodeo (tidning) av grafikern, och lite sidor på nätet som förklarade stilen han var ute efter. Så när jag tog en paus satte jag mig och bläddrade i materialet. Produktionsledaren skrev ut sammanställningen av möte och övrig info och gav till oss båda. Innan lunch fick jag sätta ihop en dummie av en liten trycksak, det tog några vänder till ADn innan jag fick ihop det rätt. Efter lunch fortsatte jag med skisserna, hela tiden med försök att motarbeta prestationsångest och tanken: "It´s all been done before". Anmälde mig och min färska företagspartner/kompis till ett seminarie om att ta fram idéer, som ska hållas på K3 nästa vecka (Drivhuset arrangerar). Inspireration från alla håll och kanter för en verkligen framåt, om man väljer att delta, och det gör jag just nu.

Välkomna till halvlek i praktiken, och den "kreativa genomförandefasen" som jag valt att djupstudera denna vecka. Fokus ligger alltså på att ta reda på hur det kreativa arbetet går till på en reklambyrå, efter att man blivit tilldelat ett uppdrag av ett företag? Vem gör vad, när, hur och var?

Hade en pratstund på morgonen med projektledaren och hennes nya glasögon eftersom vi två anlände först. Frågade om veckans projekt och hon berättade lite, visade mig planeringen, och berättade att hon o grafikern hade ett projekt som jag kunde få va med på om jag ville. De skulle ha möte om detta senare på dagen så hon bjöd in mig till det. Tisdagen var ödslig i övrigt, inte känslomässigt, men på kontoret var de flesta borta. Över lunchen hamnade jag kvar ensam med den andra produktionsledaren/originalaren och vi hade så lite att prata om att man hörde dammet landa på golvet. Jag satt och jobbade med WC-logon, ändrade om hela Flush-logon till en helt ny profil, och började ta fram Wonder Loo-symbolen. Vid tvåtiden kom några av gänget tillbaka från ett framgångsrikt möte med den aktuella storkunden. De livade upp stämningen, satte på musik och kokade kaffe.

Kl 15:30 anlände marknadsföringsansvarig för den kund och det arbete som projektledaren hade berättat om tidigare på dagen. Vi hade möte med kunden i drygt en timme, pratade färg, form priser, offert etc. Produktionsledaren styr i det praktiska under ett sådant möte, för anteckningar och sköter den övergripande kommunikationen. Grafikern/ADn är mest koncentrerad på det formmässiga, frågar om den befintliga logotypen, typsnitt, färgkoder, stil och känsla. Efter ett internt sammanfattande möte oss i mellan, startade den kreativa fasen. Denna börjar ofta med att tala om de olika kanalerna, vad som kan/skall tillämpas genom skisser, deadlines o.s.v. Man har dels några interna deadlines för att föra arbetet framåt, och ungefär halvvägs mot kundens deadline har man ett avstämningsmöte med kunden där man presenterar det man ditills kommit fram till. Efter mötet pratade vi lite om tankar och idéer, och bestämde vad alla skulle ta tag i fram till nästa interna möte. Det här känns riktigt kul att få vara med om på nära håll.

WC är temat på alla sätt och vis. När jag kom på morgonen hade saneringsgubbarna kommit upp med alla sina maskiner till vår våning, De har varit och härjat i byggnaden i ett par dagar, burit blåbyxor, druckit skånerost, muttrat lite och undrat om det vi gör kallas för "jobb". De förde oväsen hela dagen, och stanken av klorin, och vad det nu är de häller i avloppen, spred sig till varje litet hörn av både kontoret och mig. Jag fortsatte jobba med de nya logotypförslagen. Det var inte så svårt att sätta sig in i toalettsitsens fantastiska värld omringad av rör och lukter av olika slag. ADn sa att jag skulle jobba på så gott jag kunde och sen visa honom vad jag gjort. Dagen blev allt mer kaosartad allt eftersom, och han sa till slut att jag kunde gå hem om jag ville. Hög som ett hus redovisade jag de förslagen jag tagit fram. Han, lika yr och matt, gav mig tips på hur jag skulle arbeta med grafiken. I det stora hela handlade det om att förenkla och skala av, dessa branschens favorituttryck - Simplefie..Shorten..Cut.

Man (jag) kommer till en punkt när man (jag) börjar umgås med nya människor i stängd miljö, då man börjar analysera deras personlighet. För mig faller det naturligt att börja analysera ADn på byrån eftersom han sitter bredvid mig varje dag, och är den som "svarar" för min praktik. En sak som jag har märkt är att han inte gärna använder adjektiv när det handlar om saker som hänt utanför kontoret. Varje gång jag försökt bounda och frågat hur det har gått på en företagspresentation eller dylikt, har han antingen varit väldigt kortfattad eller mumlat något i ett skägg som han inte har. När vi har ett internt möte på byrån däremot, eller han ska pitcha olika jobb etc, kan han gå in på långa målande beskrivningar om saker och ting. Han har ett fruktansvärt kort minne och ett oorganiserat skrivbord som ger mig mardrömmar. Jag spenderade tre minuter på hans plats vid hans dator igår, och det var tur att det var dags att gå hem för annars hade jag nog börjat städa maniskt, sorterat saker i mappar, och fått några ovänner inom reklambranschen på köpet. Själv är jag så pedantisk så att det är pinsamt. Mina mappar ligger symmetriskt placerade längs höger sidan av datorns skrivbord, på en enfärgad bakgrund, sorterade i projekt efter datum förstås.

Jag har börjat jobba på ett nytt produktnamn till en kund inom kategorin WC rengöring. Jag fick olika kategorier som utgångsläge. Produkt- eller logotypnamn kan vara: beskrivande, förklara funktion, semibeskrivande, fantasifulla, metaforiska etc. Jag använde lexikon, synonymbok och som vanligt mitt kära google när jag påbörjade uppgiften. Jag läste på om allt från toaletter till rengöring på Internätet, och landade tillslut med två förslag:Flush eller Wonder Loo. Det första är enkelt, kort, beskrivande, metaforiskt och snyggt. Låter bra i munne och går snabbt att säga; "jag ska bara köpa Flush". Samma kategori namn som Vim, Yes, Ariel, Vicks. Snabbt o behagligt att säga=lätt att köpa (i min värld). Det andra är en ordlek, roligast om man är född innan 1960.

Efter lunch var jag och den andra praktikanten med när ADn och grafikern hade möte om en aktuell storkund. Vi pratade konkreta förslag kring olika mediekanaler som skulle användas i samband med kampanjen. Det var ett riktigt trevligt och inspirerande möte med mycket adjektiv inblandat, och vi kom fram till många bra saker. Jag fick värmande komplimaneger för bra idé-generering - komplimanger som jag fullständigt halsade i mig, lika stärkande för självförtroeendet som en halv flaska Fernet på en lördakväll. Efter mötet pillade jag vidare med namnförslagen lite innan jag gick, trots att klockan egentligen redan var hemgång. ADn och VDn begav sig till ett konstcenter för att presentera trycksaksförslag till en utställningen. Jag vågade inte fråga om jag fick följa med även om det kliade i hela mig så mkt jag hade velat. Hade jag fötts till pojke hade jag kanske haft mod att fråga, men jag var alldeles för nöjd med min insats under det grabbiga mötet, för att riskera den goda stämningen. "Sluta när du ligger på topp" säger man ju. Begav mig till gymet och deltog i ett värdelöst träningspass istället. Var för trött och för hungrig för att orka hoppa runt till takterna av NRJ-pop. Imorgon är det torsdag och mamma fyller år. Ser fram emot att spendera kvällen med familjen.

Jag är FOFAFHBDF.

För-otålig-för-att-orka-fatta-hur-blogg-designen-funkar (och en massa svordomar till).

Kanske är det glaset kubansk Rom jag avslutat middagen hos mamma med, som gjort mig så här rastlös. Men troligen är det ett allmänt tillstånd som infinner sig inom mig så fort jag försöker lära mig något nytt. Att göra en sak om dan, och sen vara nöjd och glad med det, räcker inte för mig. Jag måste göra 3000511 saker samtidigt, och gärna i aktiv takt med finfin tidsmarginal. Så lite tid som möjligt ska gå till spillo, avfall, död eller vad ni nu än vill kallar det. Med andra ord börjar jag idag att publicera min praktikdagbok utan att vänta på att sidan ska bli så där himla perfekt och snygg som allt annat i mitt liv måste vara (kom ihåg att det är Romen som talar).

Jag inledde denna andra dag på den tredje veckan av praktiken (och den sista dagen i september) med att besöka tre av Malmös största matkedjor för att ta foto på wc-rengöring. Låter inte så himla underhållande, jag vet. Men om man ser till det stora hela så handlade fotograferingen om så mkt mer än dokumentation av bajslukts-doldisar på burk. I det stora hela handlar det om att utveckla ett nytt koncept och profil för en av reklambyråns storkunder. Och jag spenderade därför hela kvällen igår med att läsa om varumärkesbyggande, och fundera över hur man omvandlar produkter som folk inte gärna stoltserar med, till något som man skulle kunna stoppa i en genomskinlig påse. Det jag kom fram till, vilket jag nästan alltid kommer fram till, är att det handlar om mänsklig samhörighet, igenkännande och humor. Vi människor vill ju inte gärna känna oss ensamma i obekväma, pinsamma situationer, och därför är det betryggande att veta att andra snubblar på samma banan.

Det första jag gjorde på byrån var att tanka in fotona och lägga dem i kontaktkartor i PS (Photoshop). Jag skrev ut dem och satte upp på en vägg i det rummet på byrån som används till pyssel och visningar. Grafikern kom in senare och gav mig lite positiv feedback. Han frågade hur det gick med mitt lägenhetsletande, och jag gjorde som vanligt när någon börjar konversera med mig; babblar på nervöst i 110 utan att reflektera över om han frågade av artighet eller av intresse. Hur som helst drog jag mig snart tillbaka framför datorn igen, och fortsatte med dummyn av ett litet häfte som ADn skulle ha till dagens presentation. Den försvunna praktikanten från Mediagymnasiet som hade anlänt till byrån under gårdagen, gått iväg på lunch och försvunnit, anlände strax innan det var dags för lunch igen. Samtidigt som jag satt och tragglade med ett dokumenten i InDesign kom copyn fram till mig och frågade om jag kunde barmhärtiga mig med två besökare som skulle komma samtidigt som te-storkunderna kom på möte. Jag tittade stressat på klockan, sen på hans snälla men lite stränga copywriterögon, och sa ok. Jag visst hur viktigt det var att vi skapade ordning i kaoset av alla besökare, men min läkartid hos den upptagne Dr Wieslander hade jag väntat på i flera månader, och kunde inte för allt i världen missa. Efter att ha slagits med layouten och häftapparaten ett tag, och samtidigt försökt vara artig mot de unga besökarna (med bara en frukts näringsinnehåll i magen) var allt klart. Jag lämnade mappen med det utskrivna häftet till grafikern, eftersom de andra redan var inne på mötet, sprang ut från gränden i gamla väster och ner genom västra hamnen mot turning tourser. Dr Wielande gav mig en ny operationstid för att rätta till min halvt fungerande näsa.Efter besöket var klockan redan halv fyra och jag begav mig mot gymmet. Halvägs ditt började hela himlen regna på mig och min sensommaravkläddhet, så istället åkte jag hem till min mamma för att få hemlagad mat. Lax och stuvad spenat och vin och ett glas Rom (som sagt). Gymmet kan vänta. Imorgon skulle jag behöva åka till IKEA med mina medarbetare i filmprojektet för att göra research, men eftersom jag måsta vara ledig på fredag blir det de som får äta den kakan själv.

Vecka tre är här. Denna vecka har jag fokus på att ta reda på så mycket som möjligt om; presentation för kunden (debrief brukar det kallas in america) förslag och val. Vem har sista ordet angående jobbet? Vad baseras det slutgiltiga priset på? 

Men idag började dagen som vanligt med måndagsmöte och genomgång av veckans projekt. Den ena produktionsledarkvinnan var sjuk så den andra höll ensam i rodret. Efter mötet fick jag passande nog i uppdrag att spinna på hur presentationen under mötet med teproducenternas skulle kunna läggas upp. Fanns det några attribut, saker vi kunde använda oss av för att förstärka känslan? Jag fick läsa den text som copywritern skrivit om det nya konceptet för te, den nya generationen tedrickare. Jag började sedan ta fram en "drinklista" för olika huvudkategorier te och deras respektive typer, det vill säga olika sorter av rött, svart, vitt, gult te etc. Tanken var att bygga vidare på konceptet med en "nyttig bar" där man dricker dryck som gör en frisk snarare än modig. Efter lunchen tog jag en promenad till Matton för att köpa vita A3-pannåer till presentationen, Egentligen skulle produktionsledaren gå, men jag kände för en promenad ute i den friska vinterluften som håller på att ta över Malmö, och erbjöd mig att gå istället. (Kan ha berott på att hela kontoret stank som ett helt tryckeri på gund av sanering som de håller på med i hela trapphuset).

När jag kom tillbaka, lite mindre svimfärdig, monterade jag presentationen (med ännu mera kemikalier i form av spraylim) och jag och ADn gick in i mötesrummet där han placerade ut pannåerna längs den vita tavlan. Innan jag skulle gå hem helt för dagen började jag lägga in bilderna, och texten som copyn skrivit för presentationen, i ett indesigndokument. Detta skulle skrivas ut och överlämnas till kunden i en fin mapp. Något att ge dem att ta med hem och titta på är ju alltid positivt. Jag fastnade framför InDesign eftersom jag inte lärt mig hantera den nya versionen speciellt bra än, och det mesta som man tidigare gjorde i formatmallar ligger nu uppe i fönstret i form av symboler. Hur som helst så fastnade jag några timmar extra eftersom jag är så förbenat envis, men fick tillslut ihop något som skulle kunna vara användbart.

I morgon på morgonen ska jag fotografera lite inspirationsbilder till ett annat arbete som ska dra igång, inom wc-rengöring (sexigt jag vet). ADn bad mig ta lite bilder i några olika livsmedelsaffärer över det sortimentet som finns av den typen av produkter. Det låter kanske som inget men det är så himla trevligt med varierande typer av uppdrag. Ibland har byråns AD känts så himla svår att nå fram till hela vägen, men sen märker jag att det till stor del beror på att jag blir lite blyg och osäker med nya människor som jag ser upp till. Är nog mest rädd att förolämpa någon med mitt stora ordförråd! Jag börjar känna mig lite bättre till mods ändå, men det tar verkligen tid innan man kommer in i en ny arbetsplats rutiner och människor. Skulle nästan vilja påstå att det är svårare med ett mindre företag eftersom de är mer sammanhållna än i ett större. Kanske kommer jag att gå härifrån om ytterligare sex veckor och tänka att jag som vanligt hade för brottom att dömma mig själv, och att jag måste inse att en del saker måste växa fram långsamt. Måste jobba med mitt självförtroende och tålamod i samband med andra människor. I slutet av dagen känner jag hur som helst att jag tycker om det jag gör just nu väldigt väldigt mycket, och att jag skulle kunna stanna på byrån hela natten och knepa och knåpa. Jag längtar innerligt efter den dag då en liknande arbetsplats verkligen är min riktiga, så att jag kan känna den trygghet som är det ända jag saknar just nu.

Ibland känns som om det är fredag hela veckan på byrån. Idag är det dock torsdag. Med min fortsatt lite rinnande näsa satte jag igång dagen med att titta på min praktikplan som jag snyggat till i Illustrator, och skrev ut ett x till ADn. När jag var färdig med det pitchade han ett uppdrag för mig som jag fick börja sätta mig in i. Det nya jobbet är för ett företag som producerar badrumsprodukter och är en stadig kund hos byrån. Uppgiften var att skissa på de inledande uppslagen i den nya katalogen (2008). Jag fick en finsk version av förra årets katalog som jag bläddrade lite i, och gick sen in på lite hemsidor och lät mig inspireras. Som vanligt besökte jag googles bildsajt som är min bästa vän i dessa lägen. Jag skissade lite och började sen rita i Illustrator. Jag ritade upp ett tredimensionellt badrum i fyra olika färgvarianter (fyra olika sorters kakel). Vilket byggde på tanken som Adn hade; en man som stod på samma plats i alla fyra badrummen, man fick följa hans liv i fyra olika skeden, singel, när han träffat sin kvinna, när han fått barn och till sist när barnen flyttat ut. Badrummet innehåller samma grund, men en del saker tillkommer, försvinner eller bytar färg när mannens liv ändras. Duschkabinen blir ett badkar med lejonfötter, det svarta "ungkarlskaklet" blir rosa, sen grönt osv osv. Något senare på em övesatte jag några texter i en trycksak från svenska till engelska. Den nya versionen av InDesign skrämmer mig. Den ser helt annorlunda ut och jag hittar ingenting. (Vad är det för fel på Adobe, har de inget bättre för sig än att uppdatera program?) Imorgon ska de andra till bokmässan i Göteborg så jag är ledig. Ska ta tag i bloggen (praktikdagboken) igen, även om det känns som om jag har massor med kurslitteratur som jag borde läsa istället. Jag trotsar tills vidare..Over and out.

Idag fick jag tilfälle att återigen göra ett försök att bounda lite med den andra produktionsledarinnan. Hon satt i trapphuset när jag anlände på morgonen, och medan vi väntade på att någon med nycklar skulle komma, pratade vi en stund. Självklart visade sig att hon var väldigt trevlig när hon inte hade tusen andra saker att göra. När copyn anlände bad han produktionsledaren att kolla ut bilder till ett jobb för ett gästgiveri, men hon hade mycket att göra. Jag sa att jag gärna kunde hoppa på det direkt, och fick uppgiften att plocka ut en del teman till en trycksak. Jag fick redigera lite, och jobbad med originalen. Tog bort en text från logotypen, och packade sen ihop allt i en mapp o la i copyns mapp på byråns server. Efter att jag tagit ner bilderna ytterligare i storlek, så att han kunde skicka dem via nätet, tackade han för hjälpen. Tack..ett litet kort ord att uttala, svårt för många att säga, gigantiskt värdefullt att höra.

Jag började redigera lite med mina ramar igen tils ADn kommit ut från ett möte, sen fick jag den roligaste uppgiften hittils, perfekt och väldigt passande för veckans tema; ett av Malmös utställningscentra är nämligen en av byråns kunder, och byrån hade nu fått i uppdrag att ta fram affisch och vernisagekort till en kommande utställning. En resande utställning som varit i många delar av stora vida världen, och nu alltså skulle komma till lilla fina Malmö. Alla var fria att ta fram förslag till utformning av affisch och vernisagekort, och jag började läsa på lite om utställningen och "konstnären" i fråga. Jag fick ta ett skissblock att lägga på bordet under min dator (precis som ADn har), kände mig lite ball i en hundradels sekund, och satte mig sen o började skissa på lite förslag. Som vanligt googlade jag inspration samtidigt som jag hade pennan i handen. Så går det alltså till många gånger när man i första stadiet börjar ta fram en idé..Du sitter själv och brainstormar, på old-school sätt med papper och bly, och gärna en kopp skitstarkt kaffe. När du är redo öppnar du dina grafiska program och börjar rita, eller vad det nu än är som krävs för att förvandla idéerna till pixlar/kurvor/färg/form i en dator. Innan dagen var slut hade jag påbörjat några olika förslag. Fick lite feedback från ADn innan jag begav mig hemåt, känner mig frisk igen på alla sätt och vis.

Det var dags för andra veckan på byrån, som jag började långt ifrån stan. Fortfarande snuvig och sjuk som ett litet djur begav jag mig till IKEAs kontor i Helsingborg, tillsammans med mina allierade. Vi tog tåget kl 8:21, och ungefär tre timmar senare, efter en sväng förbi Teckomatorp, landade vi på "Knutpunkten". På plats fick sitta och bekanta oss med programvaran som vi ska marknadsföra, och utvecklade vår nya idé något. Det var en intressant dag, med mycket gratis-kaffe och en insyn i både 3D-grafik och marknadsavdelningen på ett av Sveriges största och mest framgångsrika företag.

Anlände tillbaka i Malmö sen eftermiddag och begav mig hem till min mor där jag jobbade med praktikdagboken mesta av kvällen. Jag kastade ett öga på den praktikplan jag gjort, och såg att den fortsatta veckans huvudsaklig mål var att gå igenom en kreatörs arbetsrutiner, dokumentera dem, och dela upp dem i veckor så att jag varje vecka under praktiken kunde fokusera på något nytt. Denna veckan skulle jag lägga fokus på; idé och strategi..Det första steget att vidta efter att en kund tilldelat dig ett uppdrag.

I övrigt ska jag fortsätt att våga fråga byråns medarbetare en massa sånt jag undrar om branschen. Måste ta tillfället i akt nu när jag är där, passa på som det heter. Blir helt mosig i huvudet av att behöva jobba på med näsan full av, ja ni vet sånt äckligt gult, men jag kan inte låta bli. Det är tråkigt att vila.

I teorin var det en ganska odramatisk dag faktiskt, spenderade mesta av tiden åt att vänta in nerladdningen av ny programvara, och att göra PS-övningar. ADn va borta mesta av dagen och det fanns inte så mycket att göra. Med andra ord en typisk fredag i verkligheten; det ända folk gör är att sitta och se ut som om de jobbar, i väntan på att få gå hem och hälla upp den där Shirazen som stått o luftats. Jag fick skära och montera lite grejer på vita kapa-light. Produktionsledaren ville att jag skulle hjälpa henne avklaka kaffemaskinen, men "tyvärr" var rengöringsvätskan slut..Sista stunden satt jag och började jobba på ramarna till min blogg/hemsida. Känner mig redan mycket bekvämare i PS efter bara en vecka, och det känns otroligt bra. Nu har jag också lärt mig vad alla på byrån heter.

Gick ifrån en timme tidigare eftersom jag glömt mobilen hemma och skulle direkt till skolan och ha möte med IKEA-teamet, sen hem till min vän Johanna på partaj. Kom till skolan och möttes av två aströtta surpuppor så mötet gick snabbt, gick igenom presentationen vi ska hålla för IKEA-folket, och satte mig sen och surfade. Tog en spontan kaffe med Snigel på väg hem till Johanna, och åkte sen mot Möllan. Natten slutade med halsont och helgen med en rejäl förkylning. Stannade hemma resten av helgen o knaprade smärtstillande, och sov bort dagarna, med förhoppning att kunna följa med till Helsingborg och IKEAS eminenta kontor på måndagen.

Nu har jag snart spenderat en hel vecka hos byrån och jag måste bekräfta det där att tiden flyger iväg som en fiskmås när man har roligt. Nu vet jag vad nästan alla på byrån heter, och jag börjar bli lite tryggare på golvet. Dagen började med att jag frågade ADn om jag skulle fortsätta med jobbet jag påbörjat med te-producenten dagen innan. Han sa att han ändrat lite på det, och nu skulle skicka det till den andra grafikern och se om han i sin tur kunde utveckla skisserna. Jag frågade om det var ok att jag satte mig med honom och tittade när han jobbadade, och han tyckte att det var ok så länge jag inte blev uttråkad. Jag hämtade en stol och slog mig ner bredvid grafikern som satt och jobbade med friläggningar av foton till ett mobiltelefon/musik företag. Genom att sitta med honom, fråga lite, låta honom berätta om vad han gjorde, hur han jobbade etc. så lärde jag mig väldigt mycket på kort tid. Allting handlar om effektivitet, sa han. Desstu mer tid något tar destu mer pengar kostar det..Photoshop är ju ett sådant där program där det finns tretusen verktyg för att göra en och samma sak, och man måste själv pröva sig fram till bästa och snabbaste metod på egen hand, den metod som passar dig bäst. När vi började jobba med te-grejen igen snappade jag upp hur han gjorde och fortsatte sen på egen hand vid min egen dator. Imorgon ska ADn presentera allt under ett kundmöte, och det sista jag fick göra under dagen är att ersätta bilderna i ett InDesigndokument där allt för projektet fanns samlat, och printa ut det i A3-format. Varför man har ett sånt typ av möte, och om man gör det under varje projekt/med alla kunder, kommer jag att ta reda på imorgon.

Jag har fått något större klarhet i skillnaden mellan en artdirector, grafisk designer, och grafisk kommunikatörs arbetsuppgifter. En AD är mer av en strategi- och idéutformare, som jobbar mindre med att flytta ankarpunkter i PS. En grafisk formgivae verkar vara med specialicerad på att kunna överföra idéerna till pixlar, det vill säga formge i datorgrafk. Just nu är jag faktiskt mest intresserad av att bli bättre på programvaran. Jag tycker att det är kul, även om jag inte skulle vilja sitta o retuschera bilder resten av livet. Jag är ju en idégenererare i själen och brinner för det där att utveckla smarta lösningar, som i bästa fall kan help save the world. Ska försöka hitta tid till att lära mig lite mer effekter i de grafiska programmen, som t. ex att göra glöd, 3D modeller osv. Hittade en bra hemsida där man steg för steg kan lära sig tricks och avancerat photoshopande. Tid är som sagt en bristvara just nu, inte bara i byråvärlden. Jag hinner knappt med vanliga vardagssysslor längre, men det som känns fantastiskt är att jag kommit in i en normal dagsrutin, och jag är faktiskt ledig på helgerna när jag är ledig. I alla fall tills vi vet hur det blir med IKEA-jobbet, då blir det återigen att jobba veckan igenom. Vet inte hur jag ska ha tid att träna, ta mitt körkort, skriva ex-jobb, köpa mjölk och toalettpapper och ost, men det är bra att jag lär mig hur det är att leva så som man gör där ute i stora vida världen. Blir annorlunda sen när skolan är helt avklarad, då slipper jag stressen med att behöva hinna läsa kurslittertur och skriva rapporter, vilket egnetligen är det ända jag har kvar att plugga just nu, förutom körkortsteori förstås.

TV är tysta bilder som rör sig i bakgrunden just nu, musik är nattligt sällskap för öronen, gymet är en lyx, vänner är saknade. Men jag njuter faktiskt av det jag gör, det är betalningen. Imorgon efter jobb ska vi förbereda presentationen för IKEA, och sen ska jag faktiskt hem till min vän Chantee och påbörja ett annat projekt. Projekt, projekt, projekt. Love it.

Dag tre, det magiska talet tre..Om man bortser från den ena produktionslearens pytte-lilla hund Gucci, så är vi nu också tre kvinnor på den pytte-lilla arbetsplatsen. Produktionsledare numero dos var tillbaka efter sin exjobbspresentation. Vi talade lite snabbt i köksavdelningen medan de andra ramlade in på morgonen, och hon berättade att hon var inriktad på marknadsföring osv osv. Jag berättade hastigt vem jag var, men hon verkade måttligt intresserad. Det är så lustigt med människor, en del sniffar lite på en innan de avgör om man är ätbar, andra biter av huvudet på en direkt, tuggar det till små bitar och spottar ut de hårda resterna ganska snabbt. Jag är as-dålig på att kallprata och känner mig mest konstig och töntig efteråt, antar att det är något jag borde lära mig på vägen fram till mål.

Jag fick en ny uppgift från ADn, att hitta fotografier på olika bildbyråers hemsidor, och sen lägga grön "glow" innanför kläderna på modelerna. Det handlade om att ta fram presentationsmaterial för en ny reklamkampanj/koncept för en stort internationellt te-producent. Fick anledning att tillämpa mina photoshop kunskaper och satt o kämpade ett tag med en fil som ADn gett mig som underlag. Jag var bara på plats på byrån fram till lunch, och gick därifrån och kände mig ofärdig. Var tvungen att avlägsna mig och bege mig till Helsingborg för ett möte på IKEA, där vi skulle presentera vår storyboard för en marknadfilm som är på gång. (Ett uppdrag vi fått genom utbildningen). Jag kom hem sent och kände mig känslomässigt uttömd och trött. Kämpade hela dan mot negativa energier som kom från alla håll och kanter, kändes som jag duckade för stenskott.

Vissa dagar gör man tusen saker på en och samma gång, och i slutändan känns det som om du inte gjort något ordentligt. Det är alltid jobbigt att gå och lägga sig med en sån känsla..Längtar till lördag då jag ska ha en hel dag till att  bara göra glad-saker, träna, gå i stan med någon spännande, äta rå fisk, sova gott, och kanske till och med dricka lite vin och dansa.

Den här dagen är ett typiskt bevis på att om man bara är uthållig, ger saker en chans och håller ut, så kommer allt att bli bra tillslut. Inte för att det någonsin kännts dåligt. Men det är lite hoppsansa att plötsligt befinna dig i den "riktiga" världen, där saker och ting skall genomföras, avslutas och visas för en publik. Dessutom ska du prestera allt detta medan riktiga människor tittar på. Nickar, bedömmer, berömmer, och i värsta fall också skakar på huvudet och dömmer. Jag som aldrig brytt mig om vad folk tycker och tänker om mig, vad hände?Kanske är det som med älsklingarna, när jag väl hittar något jag verkligen älskar blir jag plösligt asrädd för att mista det.Vilken klyscha, jag vet..

Efter den långa gårdagen och en timmes konditionsträning kändes det verkligen som om en god natts sömn skulle räcka för att påminna mig om hur stark jag egentligen är, och hur mycket jag egentligen klarar av. Jag är nog en av de envisate människorna jag känner, och när det gäller att lära sig saker kommer detta väl till hands. Dag två hos reklambyrån har varit mycket trevlig, jag började våga lite mera, fråga lite mera, och be om lite mera råd. Jag gjorde lite tutorials från Adobe creative suite, och pluggade på lite om bildproduktion i boken Bild och Budskap, för att även komma in i den teoretiska biten av bildskapande och strategier.

Frågade ADn på byrån lite angående hur länge man får på sig att jobba på en brief innan den ska redovisas för kunden. Han sa bl. a att det beror på omfattningen och kanalen för arbetet, men han gav några exempel och oftast rör det sig om en eller två veckor. Man presenterar mellan ett och tre alternativ beroende på hur specifik kunden varit vid briefen, d.v.s hur tydligt de beskrivit vad de vill ha utfört. Viktigt att understryka är att man under arbetet jobbar med flera saker paralellt. Detta kan anses rörigt, men jag kan tycka nu när jag befunnit  mig i miljön att det är skönt att tvingas lägga ner en sak, och ta en "paus" genom att arbeta med något annat. Då kommer man från ett program eller datorn, sätter sig och skissar eller går ut och tar lite foton (som vår AD gjorde idag). Sitter man och tröttar ut sig med samma photoshopdokument hela dagen är risken stor att man tillslut blir blind för det man gör. Ungefär som i idrott, man kommer till en gräns där man slutar prestera bättre..Då är det dags att vända blad.

Under lunchen pratade jag lite med en av de två som jag fortfarande inte mindes namnet på - den andra grafikern på plats, som gått i min lärares klass en gång i tiden.Han berättade om sin väg till där han är i dag, all the way to Paris and back, och jag berättade lite om hur jag hamnat där jag befann mig. Jag malde på ett tag om vad jag vill göra i det som kallas framtid.Det visade sig att både han och produktionsledaren på byrån är produkter av samma våningplan (källaren) som jag på Malmö Högskola. Känns betryggande samtidigt som jag vet att jag har en lång och spännande stege att klättra uppför innan jag är på samma nivå som dem.Det handlar om arbetslivserfarenhet, och livserfarenhet också för all del. Det märks också så tydligt hur det handlar om att kasta sig ut i branschen och tvingas göra saker på riktigt. Det är då man lär sig som mest.Och snabbt går det.Efter lunch fick jag en liten redigeringsuppgift av ADn och jag fick sitta och klona bort text från olika skyltar. En av grafikerna gav mig råd om hur jag skulle jobba effektivt för att behålla skuggor och detaljer som jag ville ha kvar för att behålla "livet" i bilderna.Han sa till mig att fråga honom om det var något annat jag undrade över. Senare frågade produktionsledaren också om jag ville göra en liten korrekturläsning.Dagen slutade så, med att jag hittade tre fel i ett dokument som skulle skickas ut i verkligheten.

Klockan fyra begav jag mig ut i låtsasvärlden igen, men jag kännde mig redan mycket adekvatare om jag får vara så djärv i mitt ordval. Jag och min vän Jimmy satt i skolan ett tag och hade möte om IKEA-jobbet som vi gör.Han frågade mig om råd angående sin praktik och det var mycket svårt att svara, inte bara för att det gällde någon annan utan även för att jag inte själv riktigt vet var jag hamnar i livet.Det enda jag kunde säga är att man inte alltid måste välja, ibland så gör livet faktiskt valen åt en. Andra gånger måste man inse att det inte längre handlar om att definiera exakt vad man vill bli när man blir stor. Det viktigaste är att göra det du trivs med, utvecklas åt ett eller flera håll och låta erfarenheterna (och ibland "slumpen") föra dig vidare. Det du gör kanske inte har ett namn, det du gör definierar antagligen inte vem du är. Just nu gör jag massor som känns kul och givande, och i många avseenden försöker jag att ha tålamod, och mod, att våga låta saker och ting ta sin tid.

Den första dagen på byrån var en självsäker måndag, jag anlände lagom utvilad och i tid för att kunna vara med på måndagsmötet klockan 9.Som vanligt var det ganska läskigt att befinna sig som nytt ansikte i rampljuset på en plats med en folkskara som jobbat ihop ett tag.Alla ögon på denna nya individ med scenskräck.

Vi satte oss runt mötesbordet, i mötesrummet med skotterutiga väggar, och produktionsledare tog tag i mötet. Jag fick berätta vem jag var och vad jag gjorde där (den som ändå visste det). Jag kallade mig själv en multifunktionell kreatör (Fredrics hittepå) - med ambition att bildskapa inom rörlig och stilla media. Jag är här för att lära mig allt er AD kan, sa jag och skrattade lite rassligt, tittade på mina knallrosa naglar och hoppades att alla närvarande förstod att jag försökte vara rolig.Måste sluta att alltid försöka vara rolig, tänkte jag sedan snabbt.En empatisk själ satt bredvid mig och kallpratade mellan varven, en av de andra grafikerna som gått på samma skola som jag en gång i tiden, och i samma klass som en av mina lärare under de första åren på skolan.Han verkade själv inte mycket äldre än jag.

Under mötet gick vi igenom veckans jobb enligt ett schema som produktionsledaren (ledarinnan) sammanställt och printat.Ett litet häfte som sammanfattade kunderna, jobben, deadlines o.s.v.Alla fick uppskrivet vad de skulle ta sig ann under dagen och under resten av veckans dagar.Ett av uppdragen var för min högskola och det föreslogs att jag kunde hjälpa till med detta jobb så fort materialet/mer info kommit in.Jag kände redan förhoppningar om att jag skulle lära mig mer än att avkalka kaffemaskiner, pust.

Resten av dagen bestod mest av Adobes tutorials för hela slanten.Jag pratade lite med ADn och berättade att jag skulle skriva ihop en praktikplan om vilka böcker jag skulle läsa, vilka program jag skulle fokusera på och vilka praktiska kunskaper jag kände att jag begövde.Han tyckte att det var en bra idé, och sa att jag skulle säga till när jag tröttnat på tutorials och ville gå vidare med något annat.

Jag satte mig på min plats vid ett av de tre långborden i vindsvåningen,bredvid ADn, framför VDn och copyn och nästan under en uppstoppad uggla. Framför min lånade powerbook och Iklädd mina lånade hörlurar försökte jag fokusera på att komma ihåg alla funktioner i Photoshop samtidigt som jag försökte komma ihåg vad alla på kontoret hette.
Brejking in kommer att ta ett tag, tänkte jag, kanske till och med 8 veckor.Men trevligt ska det fan bli, jävligt trevligt.