15 september dag ett - Vem är du, vem är jag?
Den första dagen på byrån var en självsäker måndag, jag anlände lagom utvilad och i tid för att kunna vara med på måndagsmötet klockan 9.Som vanligt var det ganska läskigt att befinna sig som nytt ansikte i rampljuset på en plats med en folkskara som jobbat ihop ett tag.Alla ögon på denna nya individ med scenskräck.
Vi satte oss runt mötesbordet, i mötesrummet med skotterutiga väggar, och produktionsledare tog tag i mötet. Jag fick berätta vem jag var och vad jag gjorde där (den som ändå visste det). Jag kallade mig själv en multifunktionell kreatör (Fredrics hittepå) - med ambition att bildskapa inom rörlig och stilla media. Jag är här för att lära mig allt er AD kan, sa jag och skrattade lite rassligt, tittade på mina knallrosa naglar och hoppades att alla närvarande förstod att jag försökte vara rolig.Måste sluta att alltid försöka vara rolig, tänkte jag sedan snabbt.En empatisk själ satt bredvid mig och kallpratade mellan varven, en av de andra grafikerna som gått på samma skola som jag en gång i tiden, och i samma klass som en av mina lärare under de första åren på skolan.Han verkade själv inte mycket äldre än jag.
Under mötet gick vi igenom veckans jobb enligt ett schema som produktionsledaren (ledarinnan) sammanställt och printat.Ett litet häfte som sammanfattade kunderna, jobben, deadlines o.s.v.Alla fick uppskrivet vad de skulle ta sig ann under dagen och under resten av veckans dagar.Ett av uppdragen var för min högskola och det föreslogs att jag kunde hjälpa till med detta jobb så fort materialet/mer info kommit in.Jag kände redan förhoppningar om att jag skulle lära mig mer än att avkalka kaffemaskiner, pust.
Resten av dagen bestod mest av Adobes tutorials för hela slanten.Jag pratade lite med ADn och berättade att jag skulle skriva ihop en praktikplan om vilka böcker jag skulle läsa, vilka program jag skulle fokusera på och vilka praktiska kunskaper jag kände att jag begövde.Han tyckte att det var en bra idé, och sa att jag skulle säga till när jag tröttnat på tutorials och ville gå vidare med något annat.
Jag satte mig på min plats vid ett av de tre långborden i vindsvåningen,bredvid ADn, framför VDn och copyn och nästan under en uppstoppad uggla. Framför min lånade powerbook och Iklädd mina lånade hörlurar försökte jag fokusera på att komma ihåg alla funktioner i Photoshop samtidigt som jag försökte komma ihåg vad alla på kontoret hette.
Brejking in kommer att ta ett tag, tänkte jag, kanske till och med 8 veckor.Men trevligt ska det fan bli, jävligt trevligt.
Vad ska du bli när du blir stor?
Jag har läst allt i från, under och i mellan rörlig bild, grafisk design och medieproduktion under mina studieår. Det har varit sex års njutning, tidsfördriv, själasökande, hjärteslitande, pengaspenderande, och en jävla massa flyttande under dessa "de bästa åren av mitt liv". Nu ska allt knytas samman med 8 veckors praktik (med praktikdagbok) och examensarbete.
Så en dag i slutet av sommaren ringde jag till en av de reklambyråer som jag ansåg stilmässigt stämma överens med mitt sätt att förmedla bilder. Dessutom var deras kontor så knäppt inrett att det inte fanns någon annan slutsats att dra än att folket som jobbade där inte fjantade runt på ett ställe som Riche hela dagarna iklädda beiga Hush Puppies.
Efter några telefonsamtal och ett möte med ADn, fick jag så min praktikplats.Troligen snarare av barmhärtighet än till följd av min något svala portfolie..Vem vet. Konsekvenserna var i alla fall påtagliga. När jag några dagar senare fick beskedet att jag var välkommen dit när jag ville börja praktisera, fylldes hela jag av något som bäst kan beskrivas som en cocktail innehållande banan och livrädd. Var det här verkligheten? Is this as good as it gets?
