Dags att komma ut ur byrålådan
Precis som allt annat här i livet har också en praktiktid ett slut. Åtta veckor passerade snabbare än rymdfärjan Columbia. De sista dagarna på *pip* reklambyrå var både trevliga och tråkiga. Trevliga för att miljön är som dess motorer genererar: positiva, kreativa människor på ett litet färgstarkt kontor med konstiga inredningsateraljer. Tråkiga för att jag har separationsångest t.o.m vad det gäller skyltdockor när jag lämnar H&M. Klart att man var lite ledsen att skutan snart var i hamn.
Under veckan jobbade jag med att ta fram en påhittig karta till broschyren som snart skulle gå i tryck. Den skulle visa de olika platserna i europa där kunden har sina olika säten. Den nuvarande kartan fungerade inte eftersom den inte riktigt passade till den nya profilen som vi arbetat fram. Jag använde mig av grafikerns mönster som jag lade i ett lager ovanför en europakarta, och fyllde i med olika nyanser av de färger vi tänkt trycka i. På det sättet uppenbarade sig en karta genom färgskiftningar i själva mönstret (jag förstår om det är lite svårt att föreställa sig hur det såg ut). Jag tog lunch ute i de sista soltimmarna på tisdagen, och sprang sen iväg till Matton för att köpa sidenband som ADn skulle använda till en reklamfotografering. Det blev mkt små missions och i allmänhet en lugn vecka så att jag fick landa mjukt. Under veckans mitt arrangerade jag också casting för rollerna i den företagsfilm som vi ska spela in.
Min sista fredag hade vi en gemytlig och skön dag som bestod av mycket snick-snack och fikande hit och dit. På morgonen åt vi alla frukost tillsammans. Produktionsledaren (hon som inte var på semester) hade köpt nybakat bröd och pålägg av olika slag. Det blev presentutdelning i halvlek; jag fick en väldigt fin bok som heter Blicktrick och jag gav byrån en affisch som gjorts till dem under en kurs på vår utbildning där man skulle marknadsföra en reklambyrå. (Efter många om och men hade jag spårat filen hos en klasskamrat, och printade ut den i större format). Efter lunch agerade jag och en av de inhysta egenföretagarna konditori i en tidigare oanvänd spis. Han bakade äpplekaka och jag värmde på min berömda chokladkaka, med 86% mörk choklad, som jag bakat dagen till ära. Vi pratar fler kalorier än stjärnor i universum. Mums! Jag drack min sista kopp av espressomaskinens galet starka kaffe till, och efter att ha packat ihop mig mentalt och fysiskt delade jag ut kramar och tack.
Vad mer kan jag skriva än att det var en givande tid, vissa dagar mer än andra. Nu börjar jakten på ett "riktigt" arbete så att jag kan fortsätta skapa 9-5. /Carolina
