Vad ska du bli när du blir stor?
Den här bloggen är ingen blogg, nej nej. Det kanske ser ut så på pixlarna, men som med mycket annat i denna värld bedrar skenet. Den här sidan är faktiskt bara en virtuell dagbok över min praktiktid på en reklambyrå i en stor stad i ett litet Sverige.
Jag har läst allt i från, under och i mellan rörlig bild, grafisk design och medieproduktion under mina studieår. Det har varit sex års njutning, tidsfördriv, själasökande, hjärteslitande, pengaspenderande, och en jävla massa flyttande under dessa "de bästa åren av mitt liv". Nu ska allt knytas samman med 8 veckors praktik (med praktikdagbok) och examensarbete.
Så en dag i slutet av sommaren ringde jag till en av de reklambyråer som jag ansåg stilmässigt stämma överens med mitt sätt att förmedla bilder. Dessutom var deras kontor så knäppt inrett att det inte fanns någon annan slutsats att dra än att folket som jobbade där inte fjantade runt på ett ställe som Riche hela dagarna iklädda beiga Hush Puppies.
Efter några telefonsamtal och ett möte med ADn, fick jag så min praktikplats.Troligen snarare av barmhärtighet än till följd av min något svala portfolie..Vem vet. Konsekvenserna var i alla fall påtagliga. När jag några dagar senare fick beskedet att jag var välkommen dit när jag ville börja praktisera, fylldes hela jag av något som bäst kan beskrivas som en cocktail innehållande banan och livrädd. Var det här verkligheten? Is this as good as it gets?
Jag har läst allt i från, under och i mellan rörlig bild, grafisk design och medieproduktion under mina studieår. Det har varit sex års njutning, tidsfördriv, själasökande, hjärteslitande, pengaspenderande, och en jävla massa flyttande under dessa "de bästa åren av mitt liv". Nu ska allt knytas samman med 8 veckors praktik (med praktikdagbok) och examensarbete.
Så en dag i slutet av sommaren ringde jag till en av de reklambyråer som jag ansåg stilmässigt stämma överens med mitt sätt att förmedla bilder. Dessutom var deras kontor så knäppt inrett att det inte fanns någon annan slutsats att dra än att folket som jobbade där inte fjantade runt på ett ställe som Riche hela dagarna iklädda beiga Hush Puppies.
Efter några telefonsamtal och ett möte med ADn, fick jag så min praktikplats.Troligen snarare av barmhärtighet än till följd av min något svala portfolie..Vem vet. Konsekvenserna var i alla fall påtagliga. När jag några dagar senare fick beskedet att jag var välkommen dit när jag ville börja praktisera, fylldes hela jag av något som bäst kan beskrivas som en cocktail innehållande banan och livrädd. Var det här verkligheten? Is this as good as it gets?
Kommentarer
Trackback
