Vilse i byrålådan

Den här dagen är ett typiskt bevis på att om man bara är uthållig, ger saker en chans och håller ut, så kommer allt att bli bra tillslut. Inte för att det någonsin kännts dåligt. Men det är lite hoppsansa att plötsligt befinna dig i den "riktiga" världen, där saker och ting skall genomföras, avslutas och visas för en publik. Dessutom ska du prestera allt detta medan riktiga människor tittar på. Nickar, bedömmer, berömmer, och i värsta fall också skakar på huvudet och dömmer. Jag som aldrig brytt mig om vad folk tycker och tänker om mig, vad hände?Kanske är det som med älsklingarna, när jag väl hittar något jag verkligen älskar blir jag plösligt asrädd för att mista det.Vilken klyscha, jag vet..

Efter den långa gårdagen och en timmes konditionsträning kändes det verkligen som om en god natts sömn skulle räcka för att påminna mig om hur stark jag egentligen är, och hur mycket jag egentligen klarar av. Jag är nog en av de envisate människorna jag känner, och när det gäller att lära sig saker kommer detta väl till hands. Dag två hos reklambyrån har varit mycket trevlig, jag började våga lite mera, fråga lite mera, och be om lite mera råd. Jag gjorde lite tutorials från Adobe creative suite, och pluggade på lite om bildproduktion i boken Bild och Budskap, för att även komma in i den teoretiska biten av bildskapande och strategier.

Frågade ADn på byrån lite angående hur länge man får på sig att jobba på en brief innan den ska redovisas för kunden. Han sa bl. a att det beror på omfattningen och kanalen för arbetet, men han gav några exempel och oftast rör det sig om en eller två veckor. Man presenterar mellan ett och tre alternativ beroende på hur specifik kunden varit vid briefen, d.v.s hur tydligt de beskrivit vad de vill ha utfört. Viktigt att understryka är att man under arbetet jobbar med flera saker paralellt. Detta kan anses rörigt, men jag kan tycka nu när jag befunnit  mig i miljön att det är skönt att tvingas lägga ner en sak, och ta en "paus" genom att arbeta med något annat. Då kommer man från ett program eller datorn, sätter sig och skissar eller går ut och tar lite foton (som vår AD gjorde idag). Sitter man och tröttar ut sig med samma photoshopdokument hela dagen är risken stor att man tillslut blir blind för det man gör. Ungefär som i idrott, man kommer till en gräns där man slutar prestera bättre..Då är det dags att vända blad.

Under lunchen pratade jag lite med en av de två som jag fortfarande inte mindes namnet på - den andra grafikern på plats, som gått i min lärares klass en gång i tiden.Han berättade om sin väg till där han är i dag, all the way to Paris and back, och jag berättade lite om hur jag hamnat där jag befann mig. Jag malde på ett tag om vad jag vill göra i det som kallas framtid.Det visade sig att både han och produktionsledaren på byrån är produkter av samma våningplan (källaren) som jag på Malmö Högskola. Känns betryggande samtidigt som jag vet att jag har en lång och spännande stege att klättra uppför innan jag är på samma nivå som dem.Det handlar om arbetslivserfarenhet, och livserfarenhet också för all del. Det märks också så tydligt hur det handlar om att kasta sig ut i branschen och tvingas göra saker på riktigt. Det är då man lär sig som mest.Och snabbt går det.Efter lunch fick jag en liten redigeringsuppgift av ADn och jag fick sitta och klona bort text från olika skyltar. En av grafikerna gav mig råd om hur jag skulle jobba effektivt för att behålla skuggor och detaljer som jag ville ha kvar för att behålla "livet" i bilderna.Han sa till mig att fråga honom om det var något annat jag undrade över. Senare frågade produktionsledaren också om jag ville göra en liten korrekturläsning.Dagen slutade så, med att jag hittade tre fel i ett dokument som skulle skickas ut i verkligheten.

Klockan fyra begav jag mig ut i låtsasvärlden igen, men jag kännde mig redan mycket adekvatare om jag får vara så djärv i mitt ordval. Jag och min vän Jimmy satt i skolan ett tag och hade möte om IKEA-jobbet som vi gör.Han frågade mig om råd angående sin praktik och det var mycket svårt att svara, inte bara för att det gällde någon annan utan även för att jag inte själv riktigt vet var jag hamnar i livet.Det enda jag kunde säga är att man inte alltid måste välja, ibland så gör livet faktiskt valen åt en. Andra gånger måste man inse att det inte längre handlar om att definiera exakt vad man vill bli när man blir stor. Det viktigaste är att göra det du trivs med, utvecklas åt ett eller flera håll och låta erfarenheterna (och ibland "slumpen") föra dig vidare. Det du gör kanske inte har ett namn, det du gör definierar antagligen inte vem du är. Just nu gör jag massor som känns kul och givande, och i många avseenden försöker jag att ha tålamod, och mod, att våga låta saker och ting ta sin tid.