24 september 2008 onsdag - Tiden går snabbt när man har apkul
Denna morgon och dag fortsatte det kreativa och inspirerande arbetet med att ta fram affischen till utställningen. ADn bad mig att fokusera på att "bygga" med med två bokstäver som skulle skapa en siffra som ingår i namnet för utställningen..Innan jag satte igång berättade jag för honom om hur jag tänkt med att dela upp praktikveckorna i olika delar av en kreatörs arbetsprocess, från första kundmötet till färdig produkt. Han tyckte att det var en bra idé och sa att han gärna kollade på schemat när jag skrivit ihop stegen. Mest för att kolla att det såg rätt ut och att inget fattades. Han sa också att han skulle försöka bli bättre på att ta med mig på möten, och frågade om jag hade lust att senare följa med på ett produktionsbolag (King Edward) och äta lunch. Självklart hade jag det. Hela byån gick dit, och vi fick presenterat hur produktionsbolaget jobbade i samband med marknadsföring, vilka media de anväde sig av, och vilka av deras tidigare jobb hade varit. Vi fick en liten nice filmvisning i deras mysrum.
Efter lunchen fick jag va med när ADn tittade på en frilansande fotografs portfolio. Fotografen hade plåtat snygga saker för stora namn, allt från skokedjor till fotbollslag. Han hade en tydlig stil som återkom i nästan allt han gjorde, med mycket för- och efterarbete. Dessutom hade han samma förkärlek för moln som jag. Med blandade känslor (inspiration/lyckorus/avund/koffeinchock) fortsatte jag att jobba lite med affischgrejen efter mötet, skrev ut några exempel och satte upp på "presentationsväggen" i ett av kontorets rum. I slutet av dagen skulle ADn och grafikern ha möte om ett marknadsföringsprojekt som de håller på med, och jag var me och lyssnade och disskuterade kring deras tankar. Den här veckan har verkligen fyllt sitt syfte redan nu och det är ändå bara onsdag. Gick till körlektionen efter praktiken, och kände mig helt uppfylld av allt jag varit med om, men alldeles för trött för att kunna köra ordentligt. Började gasa med kopplingen och tvärtom. Min lärare ("pappa Peter") suckade och svor lite tyst. Han kallade mig fröken, vilket han alltid gör när jag gör mindre bra ifrån mig, gulp. Men i slutet av lektionen lyckades jag i alla fall kommit in i en högre växel igen, på alla sätt och vis.
Kommentarer
Trackback
